petmojen

I natt, klockan 04:00, kom ett litet hungrigt lejon och la sig mellan oss. Efter en flaska välling vände han sig mot mig och la sin nos mot min näsa, smög in sin tass i min hand och la igen sina ögonlock och somnade. Finns det nåt gulligare?!

Jo tack, jag tar gärna ett chill-pill om det finns. Säljer ni sådana på lejonberget?
Och jo, din drink var cool, och god med Sprite:) Men även om den var stark så var det ju ingenting i jämförelse med en viss Black Russian:) Den kändes i och för sig inte så stark, det var bara ett jäkla drag i den...

Kram B

PS! När jag ändå är i gång kan jag ju svara på en tidigare kommentar ang porslinet. Jo, jag åkte ju naturligtvis raka vägen till Kungens Kurva efter fiaskot i Skärholmen. Snacka om att jag blev förvånad när dom inte ens hade det här märket i sitt sortiment. Alla butiken är "egna" och dom kunde inte ens se var dessa tallrikar finns utan jag får själv sitta och ringa runt. Hallåååå!!!

Ett trött barn är verkligen ingen lek. Idag har Lejonet bara sovit korta stunder vilket leder till att han inte direkt är på sitt soliga humör. Egentligen började det redan i morse; kl 04:45 tyckte han att det var en bra tid att äta, se´n sov han dock vidare till kl 8 så det var inget problem. Men dock en avvikelse från hans få rutiner. Halv elva var han trött men kunde liksom inte komma till ro så då gick vi ut en sväng och han sov skönt tills vi kom tillbaka 40 minuter senare, då vaknade han genast, trots att jag såg på honom att han inte sovit klart. Ett par timmar senare var det återigen dags för en minitupplur. Mellan dessa sovstunder ville han inte gärna sitta själv, inte ligga på golvet etc. Det enda han vill är att bli omkringburen, att sitta i min famn när jag sitter ner är inte ett alternativ. Efter ett tag blir det väldigt tungt, han väger 7,4 kg nu! (Japp, ni läste rätt. Hela 7 390 gram visade vågen på BVC igår!)

Vid tretiden är han bara allmänt ledsen och jag ger honom lite vällig och efter att han dragit i sig det somnar han som en stock i min famn. Skönt, tänker jag och lägger försiktigt ner honom i sin säng. Då slår han naturligtvis upp sina klarblå och börjar prata! Jag lägger mig på vår säng bredvid, tänker: han somnar väl om en stund. Efter en stund blir det tyst och jag tror att han somnat. Då ser jag plötsligt i ögonvrån hur en liten hand smyger sig upp mot hans mobil och drar försiktigt Vargen i benet. Lalalala, gurgel gurgel, låter det från sängen. Ok, så länge han inte är ledsen så gör det ju inget om han ligger vaken. Hans ögon är dock röda av trötthet och jag försöker att låtsas som igenting för att inte distrahera honom. Efter en stund blir det tyst igen och jag tror återigen att han somnat men ögonblicket senare börjar han gråta. Jag blir lite irriterad, eller snarare frustrerad, och reser mig med en suck upp för att se till honom. Då har stackaren kräkts ner sig och örngottet. Jag är världens sämsta mamma. Jag får dåligt samvete och tar upp honom och lägger honom bredvid mig i sängen varvid han börjar åla runt och till slut skrika. Lusten att bara skrika rakt ut trycks tillbaka, jag tycker ju synd om Lejonet eftersom han inte kommer till ro. Återigen tar jag upp honom och går och lägger honom i vagnen, där han slocknar ett par sekunder senare. Där är vi nu. Kanske har även ni somnat nu efter denna utläggning?

I lördags var det drinkkväll. Tidigare var vi bara tjejer men denna gång fick även killarna vara med. Poängen är att alla tar med sig ingredienserna till valfri drink och bjuder på. Som ni säkert förstår så blir det några stycken:) Vissa var supergoda, andra mindre goda. Min var sur så hela kroppen skrynklade sig och R försökte supa oss alla under bordet med en drink som, milt sagt, var lite stark. Kul var det i alla fall och vi gav oss även på en omgång av Stockholms-spelet, där det går ut på att erövra stadsdelar. Det gick sådär, vi fick bara knäppa frågor om skumma formgivare i Österrike och omöjliga frågor om Bellman, medan motståndarelagen fick svara på enkla frågor som handlade om typ Tumba bruk. Vadå orättvist. Tur att man är en bra förlorare... :)

Lejonet var hos mormor och morfar och sov över där för första gången. Det gick alldeles utmärkt och han uppförde sig exemplariskt. Tror det jag, han blev väl bortskämd som sjutton; full uppmärksamhet, fick smaka mumsig efterrätt med socker i, badade, satt framför brasan i bara blöja för att sedan sätta på sig pyjamas som hade hängt på värmning:) Härligt, det är ju så det ska vara. Morföräldrar får skämma bort sina barnbarn, det hör ju till. Man hör ju ibland om föräldrar som ger värsta förhållningsorder när dom ska lämna bort sina barn; "gör inte göra si, och gör inte så", bla bla bla. Herregud, ta ett chill-pill!

När för tidigt födda barn är 4 månader korrigerad ålder får dom träffa en sjukgymnast för att kolla att dom utvecklas normalt.  I fredags var det dags för Lejonet och klockan 9 var vi på plats på sjukhuset. När sjukgymnasterna kom (dom var 2 stycken - antagligen en rookie och en gammal räv) log Lejonet och charmade genast båda två. Han fick följa rasslande leksaker med blicken, hålla i ringar, ligga på magen, sitta, stå, rulla etc. Det gick jättebra och Lejonet klarade allt han skulle plus lite till. Den stolta Lejonmamman sken som en sol! En av sjukgymnasterna tyckte Lejonet var så bedårande så hon ville ta med honom hem:)

Skönt med helg! Det är härligt för då är E hemma!

Imorse hade jag och Lejonet som vanligt lite morgonmys. Han vaknade vid 7-tiden, jag lyfte över honom i vår säng och gav honom lite mat. Se´n brukar han sova lite till och då gosar han gärna in sitt ansikte i mitt, så också denna gång. Helt plötsligt sa det bara oähhh och så kräktes han i mitt öga. Trevligt. Tack för den du och god morgon min skatt!

Helgen var lugn och vi kollade bl a på Melodifestivalen med R och H. Lite skumt att Christer Sjögren gick vidare tycker jag. Jag tycker förresten att festivalen var roligare förr när det bara var en kväll. Idag var jag till Skärholmen för att klaga på porslinet vi fick i bröllopspresent. Två av tallrikarna har vi råkat spilla rödvin på och det går inte bort. Hur konstigt är inte det. Och en skål har botten släppt i, den har helt enkelt spruckigt. Gissa om jag blev snopen och sur när jag upptäckte att affären har stängt. Inte stängt för dagen alltså, utan stängt.

Många kramar till syster. You know why.

I eftermiddags ringde min mobil. Det var bilförsäljarens chef! Han var väldigt trevlig och ville bara försäkra sig om att allt var fixat och att vi var glada och nöjda:) Han bad om ursäkt och sa att en så enkel sak absolut inte fick ta så lång tid. Det tycker jag var bra gjort av honom. Jag var nöjd.

Case closed.

Det var värst vad det tog skruv! En timme efter mailet till bilförsäljarens chef var allt ordnat. Bilverkstaden ringde och meddelade att dom fått ok från bilfirman och vi har fått en tid för reparation.Jag fick också följande sms från bilförsäljaren: "Nu är rekvisitionen ordnad, ber om ursäkt att det drog ut på tiden. NN (dvs hans namn). Bekräfta gärna med ok."

Killen från verkstaden ringde till Eriks mobil och meddelade att bilförsäljaren ringt. Han (bilförsäljaren alltså) hade tydligen låtit lite spydig i telefon. Undrar varför...:) Jag är nog på hans svarta lista just nu.

Gick inte att få tag på bilförsäljaren idag heller. Och naturligtvis ringde han inte igår, men det var det väl ingen som hade förväntat sig:) Jag har nu skickat ett mail till hans chef och förklarat läget. Väntar med spänning på resultatet! Annars har jag fått en del bra tips på vad jag kan göra. Rana föreslog att hota med att skada andra tån. Bra idé tycker jag. Eller varför inte ett hästhuvud i sängen...?

Bilförsäljare är verkligen ett särskilt släkte. Airbagen i vår bil är trasig och för att kunna fixa den måste bilverkstaden ha en rekvisition från stället där vi köpte bilen. Detta ska gå på garantin så det är ju inte mycket att diskutera om för bilfirman, det är helt enkelt bara att punga ut med dom pengar som behövs. Men så lätt är det tydligen inte, och svårare blir det när försäljarskrället inte ringer upp. I början hade E kontakt med dom men nu har jag tydligen tagit över. Jag förstår ju att det inte är så lätt för E att sitta och ringa från jobbet.

E hade försökt ringa försäljaren typ 1000 gånger utan att han ringde upp och då börjar man ju ana ugglor i mossen. Klurig som man är ringde då jag upp honom från min mobil och lämnade bara mitt förnamn och mobilnummer och bad honom ringa upp. Vips så hade jag honom på tråden! Han lät lite ställd när han hörde vad det gällde. Jag kunde riktigt höra hans tankar:"Jävla skit, dom lurade mig, hur ska jag slingra mig ur det här?" Han lovade dyrt och heligt att skicka rekvisitionen och försökte låta övertygande när han klämde i med ett "Det här ska vi ordna!" Han berättade även att han varit med om en olycka och varit sjukskriven. Det lät allvarligt och tankarna gick genast till bilolycka eller liknande och man skulle lätt ha kunnat känna sympati och förlåtit honom allt. Men mig lurar man inte! E hade lite tidigare pratat med deras telefonist och hon hade serviceinriktat upplyst honom om att bilförsäljaren var sjukskriven för att han hade gjort illa tån. Jag övervägde att fråga honom om hur det var med tån, för att visa att jag minsann visste, men avstod.

Idag, fyra dagar senare, ringde jag verkstaden för att fråga om dom hade mottagit någon rekvisition. Ni kan säkert gissa vad svaret blev. Jag är nu måttligt irriterad och ringde till bilfirman. Han satt naturligtvis i möte och jag lämnade meddelande både i växeln och på hans mobil där jag frågade varför han inte skickat rekvisitionen som han lovat och bad honom ringa upp mig. Jag har ju inga större förhoppningar om att han gör det men vi får väl se:) Om inte får det vara slut med det här meseriet. No more mr nice guy.

Livet är en berg- ochdalbana. Åtminstone känns det så ibland. Ibland är humöret på topp och man studsar fram i livet. Ibland inte. Igår kväll kände jag mig lite som Ior i Nalle Puh-historien, gick och slokade och muttrade. Det bara smög på mig och helt plötsligt började jag storgråta, över allt och inget. Lägenheten ser ut som ett bombnerslag, det är saker överallt, jag är yr och har ofta ont i huvudet (kan dock bero på att jag inte fått blodtrycket riktigt under kontroll), jag är orkeslös, seg och trött, vi har inte hunnit göra tackkort från dopet, och för att inte tala om dom tackkort jag har planerat att skicka till alla gulliga människor som uppvaktade Lejonet när han föddes. Och han föddes för 6 månader se´n. Och som om det inte är nog så oroar jag mig för allt.

Det som känns jobbigast är ju att jag borde ha fixat allt detta för länge se´n, jag är ju inte världens mest upptagna kvinna! Jag är ju faktiskt mammaledig och har mycket tid att fixa, och det är ju rätt kul när man väl håller på, men det gäller att ta sig för.

Jag borde studsa upp på morgnarna och vara full av energi. Varför gör jag inte det?

Idag har vi faktiskt lyckats ta oss till centrum, härligt att komma ut lite! Men jag är fortfarande lite öm i magen... Och lite kaffe har jag också druckit! De senaste dagarna har jag inte vågat mig på det och det har varit jobbigt, överallt tycker jag att jag har sett människor dricka kaffe (mest på tv då eftersom jag inte satt foten utanför dörren...) och jag har varit så sugen!

Tack Rana och Humlan för uppmuntrande krya-på-dig-hälsningar!

Min son har för närvarande kommit på att det är väldigt kul att prutta med munnen vilket resulterar i många blöta tröjor, filtar, kuddar osv osv! Och blöta pussar förstås, men det är ju bara härligt! Nyss skulle han sova en stund och jag låg bredvid honom i sängen. Efter en stund la han en blöt hand på min kind och se´n somnade han:) Hur gulligt är inte det!