petmojen

Nu är det verkligen slutspurt som gäller på jobbet! Bara några dagar kvar till årsbokslutet, och vi passerar deadlines en efter en. Men även om jag jobbar sent så känns det onekligen super att kunna vara hemma bara fem minuter efter att jag åkt från jobbet!

Lejonet kämpar på med sin medicin, och jag är imponerad av E som lyckades så bra med det, även om han fick ta till lite hot och mutor. Mest mutor denna gång dock:) Efter avslutad behandling ska han få gå till leksaksaffären och välja nåt fint. Antagligen blir det väl nån liten tröstpresent till lillebror också kan jag tänka mig:)

Tänkte kolla in Arne Dahl på tv lite grann nu. Frågan är hur länge jag kommer att kunna hålla ögonen öppna. Har liksom haft lite problem med det på sistone:)

Eftersom planen var att E skulle åka till Dalarna med killarna denna vecka, och Lejonet sa att han hade ont i örat idag, tyckte vi det var bäst att en läkare tittade på honom. Prickarna och febern kvarstod ju. Jag bokade en tid via nätet till närakuten i Huddinge och eftersom vi inte hade nåt för oss så åkte vi dit lite tidigare, i förhoppning om att vi likt sist skulle få komma in tidigare. I receptionen tog de Lejonets personnummer etc och bad oss sitta ner. Klockan var då kvart över tre och vi hade tid kl fyra. Lejonet var så duktig och satt lugnt och stilla och vi läste böcker, tittade på tv etc. Halv fem började jag sucka lite och Lejonet skruva på sig. Men det är ju trots allt en akutmottagning, och som skylten sa mitt framför nosen på mig så var tiden man fick ungefärlig och akutare fall gick före. Jaja, bara att vänta alltså. När läkaren tittade ut för en ny patient för femtioelfte gången, tittade hon på oss och frågade: väntar ni på nåt? Eh, ja, vi hade typ tid kl fyra. Men oj, sa hon, då måste det ha blivit nåt fel, det är inte registrerat att ni kommit. Men kom in! Vi slog oss ner och så tittade hon på mig: Sååå, hur mår du Petmojen? Hm, jo tack bra, sa jag. Tystnad. Läkaren såg förvånad ut. Alltså, sa jag, vi är här för att min son är sjuk. Jaha, sa hon, oj, det måste ha blivit nåt fel. Skulle man kunna säga:)
Men sen gick det fort, undersökning och provtagning etc, och det konstaterades att Lejonet hade halsfluss (inte alls öroninflammation som vi sökte för, haha) samt begynnande scharlakansfeber. Stackarn! Det blev raka spåret till Apoteket och sen hem. Och nån resa för grabbarna blir det inte tal om. Doctor´s order.

Igår var det julfirande uppe hos syster, men hela stora familjen! Det är faktiskt verkligen inte alla förunnat att få fira med sina nästan 90-åriga morföräldrar!

Lejonet var febrig stackarn men höll ut hela långa dagen och kvällen! Lite alvedon gör undeverk och får fylla sin funktion en sån här dag:) Prickig är han också, och idag spred sig prickarna även till ansiktet. Då tyckte jag att det var nog och ringde sjukvårdsrådgivningen. Dom trodde dock att det rörde sig om virusprickar, och det kanske dom har rätt i. Vi får väl avvakta och se. Han är i alla fall relativt pigg och dom verkar inte klia. Idag skulle vi egentligen ha åkt upp till Dalarna, och killarna skulle stanna veckan ut, men pga att Lejonet inte är helt pigg så avvaktar vi. Kanske kan killarna åka upp lite senare. Vi får se.

Jag önskar så att jag kunde komma igång med ett regelbundet bloggande igen - gillar det ju egentligen jättemycket! Och det är så roligt att ha kvar beskrivningar av barnens framgångar etc. Nåja, vi får väl se hur det går:)

Vilken härlig vistelse på Södertuna slott! Efter incheckning gick vi en liten promenad i slottsparken och njöt sedan av fikabuffé ute i höstsolen! Vilket väder och vilken miljö! Efter att vi stäckt ut oss på sängen några minuter tog vi en rask promenad runt en slinga som fanns utmärkt.

Därefter ville vi såklart pröva på relavavdelningen som bestod av bassäng inne och vedeldad tunna ute. Men eftersom det var så varmt i luftet blev det nästan FÖR varmt i tunnan:) Halvvåta tassade vi tillbaka genom slottsparken till vårt fina rum, med underbar utsikt över vattnet. Vi hade med oss lite eget bubbel och vilade upp oss inför kvällen, man vill ju helst inte somna mitt i den fina middagen!

Middagen inleddes med en fördring på balkongen på slottet - tänk att vi kunde sitta ute, utan ytterkläder, den sista september och tycka att det var hur skönt som helst! Se´n blev det lax- och pilgrimsmusselcarpaccio med hummersås, hjort, ostar och citronpaj med maräng och blåbärsglass. Lägg därtill anpassade viner och förstklassig servitör som noga berättade om allt vi åt och drack - UNDERBART!

Så har man ätit kräftor för andra gången i år, underbart gott! Vill ha mer!

Tänk, imorgon fyller lilla lilla Lejonet 4 år! För fyra år se´n låg jag alltså på sjukhuset, med havandeskapsförgiftning. Och visste inte riktigt vad som skulle hända. Och nu är det lilla pyret snart 4 år! Fantastiskt!

Idag blir det lite förberedelser inför morgondagen, då vi får besök av lejonmormor, lejonmorfar och lejonmoster med familj. Har bakat kakor, som redan har provsmakats och godkänts av grannbarnen, och jag funderar även på att göra kladdkaka så att det är klart. Lejonet har nämligen önskat chokladtårta:) Och Lejonets vilja är min lag - i alla fall i morgon!

Jag går snart in på min sjunde vecka med förkylning, har aldrig varit med om maken! Men nu äter jag i alla fall antibiotika mot bihålorna så förhoppningsvis blir det ordning på torpet snart! Tänker INTE vara sjuk i jul! Då vill jag mysa, äta god mat, dricka vin, leka i snön, åka pulka, hälsa på vänner och bekanta, gosa med barnen, gosa med maken – ha det lugnt och mysigt helt enkelt!

 

Killarna är hyfsat friska; vi funderar dock på att dra ner på mjölken för Penntrollets del. Han har även lite feber i dag men jag tyckte jag skymtade ännu en tand längre in i käken, så det kanske är den som spökar. Lejonet är det dock full fart på! Han har jullov nu. Han har även varit med på sitt första luciatåg, hur gulligt som helst! Trots önskningar om att vara julgran så var han tomte och verkade nöjd med det. Han stod lugnt och fint med sin lykta i högsta hugg och gjorde lite rörelser till vissa låtar, även om han är sådär intresserad av att stå och sjunga till allmänt beskådande. Vid ett tillfälle blev det nog lite tråkigt och då började han helt sonika att snurra runt lite – nåt måste man ju roa sig med:). Efter luciatåget kom tomten och gav alla barnen en julklapp. Se´n var det utdelning av de fina lyktorna som barnen gjort tidigare på förskolan och som hade varit tände under hela luciaföreställningen och det blev även lite fika. Jättefint och mysigt!

 

Igår tog vi in granen, som levererades av svärföräldrarna för nån vecka se´n, och klädde den. Det tyckte killarna var spännande och roligt, även om det innebar ett visst svinn på julgranskulor som åkte i golvet och små plastpaket som Penntrollet försökte äta upp. Möjligtvis får vi överväga att bara ha dekoration i den övre delen av granen… Tål att tänkas på:)

Vakande med en ögoninflammation som inte var ett dugg bättre än dagen innan. Snarare tvärtom. Och jag insåg snabbt att jag inte skulle kunna ha mina linser utan skulle bli tvungen att ha glasögon, vilket jag praktiskt taget ALDRIG har, särskilt inte ute bland folk. Dom är inte dom allra modernaste och eftersom jag är ovan så tycker jag att jag inte ser så bra plus att allting gungar. Jaja, det var dagens i-landsproblem.

Fick skjuts en bit med R i morse, som vanligt på måndagmorgnarna. Mycket skönt. Kände inte alls för att stå ute och frysa på busshållplatsen. Tänk om man hade en privatchaufför som skjutsade en till jobbet varje dag. Ok, jag inser- detta var dagens andra i-landsproblem.

Idag har jag rensat bland alla barnkläder som låg på vinden. Jag släpade ner en hel massa kartonger och sorterade allt efter sånt som ska sparas, slängas och skänkas bort till röda korset. Det kändes skönt men samtidigt väldigt nostalgiskt när man ser alla små kläder, särskilt killarnas första kläder! Minimala!

I går var det middag och bio med tjejerna. Jag unnade mig även ett glas rödvin och dom två andra, som båda är gravida, satt och suktade bredvid:) Vi såg filmen "I rymden finns inga känslor" och den var faktiskt över förväntan. Det är mysigt att gå på bio!