Sällskapssjukt Lejon

På kvällarna, efter att Lejonet har ätit för natten, brukar det inte vara nåt problem för honom att somna. Igår vet jag inte vad som tog åt honom, han låg och snackade i sin säng och sparkade av sig täcket. Han var ju så himla gullig så vi låg och "småpratade" en stund. Men eftersom klockan faktiskt var halv tolv så blev vi ju tvungna att sova till slut. Det tyckte i alla fall jag. Lejonet hade dock andra planer och när jag inte längre ville delta i konversationen började han yla! Han var nog lite sällskapssjuk för när jag lyfte över honom i vår säng så nöjde han sig efter en stund och somnade. Han är så söt!!!

Porrvarning?

Idag var första dagen på länge som jag och Lejonet inte hade nåt inplanerat så vi har gått och skrotat hela dagen, skönt! Det är kul att hitta på saker men det är även mysigt att bara vara hemma emellanåt. Vid lunchtid kom R förbi och han följde även med mig och köpte gardiner. Guldfärgade med rött sammet. Vet inte riktigt om dom juliga eller porriga, men snygga är dom! Efter inköpet gick vi en promenad innan det var dags för R att åka och hämta E och skjutsa honom till bilverkstan så vi får tillbaka vår bil. Det är service det, tack R! Du är så snäll!

Stolt Lejonmamma!

Först en liten återkoppling till kära vännen R. Jag håller absolut med, bättre att ta upp simningen igen. Ses vi på torsdag då? Och försök inte slingra dig ur det nu!

Igår var det dags för ytterligare en 2-månaderskontroll, denna gång på bvc. Det gick till på samma sätt som på neo; lyssna på hjärta, klämma lite här och där etc. Och så la dom Lejonet på mage för att se om han lyfter på huvudet. Lejonet såg ut som om han tyckte doktorn var helknäpp och undrade nog varför han skulle ligga sådär. Vi tränar ju såklart på det hemma men jag tror inte han fattade varför han skulle göra det på en brits helt naken:) Men det gick bra och Lejonet skötte sig exemplariskt. Han sa inte ett pip under undersökningen och satt och skrattade och jollrade när tant doktorn pratade med honom. Då blir man stolt som en tupp!

Nu är alla inbjudningar till dopet ute, ska bli kul att se vilka som kommer!

Vurpa

Idag tog vi en promenad i snöyran. Jag har haft problem med mitt skadade knä dom senaste dagarna (för lite styrketräning...) men jag tänkte att en promenad är säkert bra. När vi var nästan hemma vurpade jag på en förädisk isfläck och ramlade så illa att jag drog omkull vagnen också. Där låg jag och sprattlade med vagnen bredvid mig, då stannade ett jättegulligt äldre par och frågade hur det gick. Vi, jag och mina räddande änglar, fick snabbt upp vagnen och kunde konstatera att Lejonet var ok, han sov lugnt vidare. Tur att han låg så inbäddad i sin åkpåse! Jag och änglarna fick dock en trevlig pratstund då det visade sig att deras dotter också hade ett för tidigt fött barn:) Det är det jag alltid har sagt, man ska inte hålla på och fån-promenera, ska man träna ska man göra det ordentligt:)

Såg på inkomna kommenarer att jag har nya läsare, kul! Tack för dom uppmuntrande orden och fortsätt gärna kommentera, det är så roligt! Ni är hjärtligt välkomna att besöka Lejonet närhelst ni önskar och är friska. Dessvärre kan vi inte, pga infektionsrisken, ta emot besök av barn som går på dagis.

Kram och godnatt till alla läsare!

Neobesök

Igår var det dags för två-månaderskontroll på neo. Det är lite olika hur man räknar, det beror på vad det handlar om. När det gäller Lejonets utveckling så räknar man korrigerad ålder, dvs från det datumet som han var beräknad. Undersökningen gick bra och vi träffade även lite personal från neo-tiden och några föräldrar och barn vilket var kul! Det är helt otroligt att se dessa barn som bara var små knytten när vi såg dom sist! Det är några riktiga fighters, ett barn hade opererats på Astrid Lindgren och mamman sa att dom nästan hade klippkort på akuten och det andra barnet hade opererat hjärtat nere i Lund. Men på det stora hela mådde dom bra!

När vi var där bad jag att få Leos journal och igår kväll plöjde jag den innan jag skulle sova. Inte helt lyckat kanske eftersom det ledde till otäcka drömmar... I journalen stod det saker som "irritabel vid vårdhantering. svår att trösta". Då får man lite ont i magen. Det här var dock de första dygnen och då kunde vi inte vara där så mycket eftersom jag själv var sjuk. Men jag kan inte låta bli att få lite dåligt samvete för att jag inte var hos honom hela tiden. Senare blev det bättre och han beskrevs som lugn och tillfreds. Samtidigt blev man lite full i skratt när man läste matmängden de första dagarna. 1 ml!


Knäppgök?

Först och främst: kakorna, som egentligen är skorpor, blev rätt goda men inte som farmors. Det trodde jag väl inte direkt heller. Mina blev liksom lite rustikare och ojämna. Men smaken var det inget fel på och dom är perfekta till latten!
Idag var det först dags för blodtryckskontroll på vårdcentralen och se´n kuratorsamtal på sjukhuset. Blodtrycket är dessvärre inte bra efter att jag tog bort den ena sorten. Det är har ökat trots att jag fortfarande äter den andra sorten. Ska ringa läkaren imorgon och se vad hon säger.
Hos kuratorn gick det bra och vi diskuterade även möjligheten att träffa en psykolog. Efter samtal med kuratorn har dom möjlighet att skriva remiss till en psykolog om man vill. Psykologerna väljer sedan ut dom personer som dom anser behöver deras hjälp mest och som kan tillgodogöra sig det. Kuratorerna har dock även möjlighet att "rekommendera" personer som de tycker är "lämpliga". Min kurator har inte rekommenderat någon på 3 år men nu var det tydligen dags, enligt henne är jag ett "klockrent fall". Tydligen har det något med mina skuldkänslor att göra. Hm.

Kakor

När min farmor var nere sist hade hon bakat grymt goda biscotti-kakor. Idag fick jag receptet och nu står dom i ugnen och puttrar. Jag har nog faktiskt aldrig bakat kakor så jag väntar med spänning på resultatet! Men det är ju lite fånigt vid kakbak, typ "sikta ner mjölet". Måste man det? Vad gör det för skillnad om man bara sular ner det i bunken. Men nu har jag faktiskt ansträngt mig och siktat efter bästa förmåga. Om en halvtimme får vi se hur det blev!

Världens gulligaste present!

Jag har väldens gulligaste syskonbarn! Idag kom mitt äldsta syskonbarn, och tillika min gudson, med en present till mig. Jag fick ett jättegulligt halsband som han hade gjort i skolan. Han tyckte det passade bra till mig för det hade delfinpärlor! Hur gulligt är inte det?! Tack, jag blev jätteglad och bär det med stolthet!


Hus till salu

Mamma och pappa ska sälja sitt hus och flytta till lägenhet. Känns helmärkligt och tråkigt tycker jag. Så synd att inte Lejonet kommer få springa runt där på gräsmattan och busa. Jag gillar inte alls tanken på att nån annan ska bo där. Jättelöjligt, jag vet, men nu råkar det faktiskt vara så det känns. Huset ligger ute på Hemnet nu och VISSA envisas med att, mot min vilja, gå på visningen. Jag är säker på att det finns en person som känner sig träffad... Jag funderar allvarligt på att göra slut:)

Lejonmormors födelsedag!

Nu har vi varit och firat Lejonmormor som fyllde år igår. Grattis! Vi fick god mat och samtidigt träffa både min mormor och faster & farbror, vilket var kul! Leo fick present igen, helt makalöst vad han är poppis:)
I fredags träffade vi M och hennes dotter E, vilket var skoj som vanligt! Det är så kul att vi fick barn så nära varandra och jag är så glad att jag har henne att prata och rådgöra med! Lejonet är 1 månad äldre men även 1 månad yngre. Hänger ni med?

Bloggtorka

Så var äntligen bloggtorkan över! Vet inte varför det dröjde så länge. Kanske beror det på att jag är helt mållös över att Lejonet sover så bra på nätterna! I alla fall de senaste tre nätterna och det får man ju vara glad över. Han sover nu ca 4 timmar åt gången. Detta kanske inte låter som så mycket men se det så här: Om han äter kl 23 så blir nästa gång kl 03 och därefter kl 7. Det viktiga i sammanhanget är att det bara är en matning mellan de tyngsta nattimmarna, dvs 24-06. Jag kan lova att detta gör skillnad för den stackare (dvs mig!)) som måste gå upp! Oj, nu måste jag gå, Lejonet håller på att äta upp mig! Hungrig kanske?

Respekt

Förvirringen fortsätter! Igår skulle jag gå till centrum och handla lite, tog med alla soper för att slänga. Halvvägs till centrum kommer jag på att dom fortfarande ligger under vagnen... Bara att vända, man vill ju inte gå med soppåsen med blöjor inne i centrum.

När vi kommer hem bestämmer vi oss för att åka till Lejonmormor. Sagt och gjort, vi lämnar bara varorna hemma lite snabbt, för att Lejonet ska kunna fortsätta sova i vagnen. Han börjar dock gny lite och antyder att han vill ha mat snart. Jag skyndar mig, tänker jag, så hinner vi till Lejonmormor innan han vaknar helt. Jag hugger tag i bilstolen och med hela ekipaget krånglar jag mig iväg till garaget, bara för att vid garageporten upptäcka att jag har glömt garagenycklarna... Då är jag redo att bryta upp dörren. Dessutom står det en bil utanför porten och blockerar. Inget mer att göra än att vända tillbaka efter nycklarna. Svetten börjar rinna och Lejonet skriker. När vi återvänder till porten ger Lejonet full hals och gastar medan jag packar i bilen. Tja, inte mycket att göra än att försöka skynda sig. Föraren till den blockerande bilen hade kommit och körde iväg precis innan jag hann fram och skälla ut henne. Tur för henne det för jag var på stridshumör. När jag startade bilen övergick dock Lejonets skrik till små snyftningar som gick rakt in i hjärtat...

Heder åt alla mammor i allmänhet och till Lejonmoster i synnerhet. Hon är ofta ute och far med sina knattar, och detta utan att man ser tillstymmelse till svettpärla i hennes ansikte. Respekt.

Första dagen på länge

Nu är den alltså här, dagen då det är dags för E att börja jobba igen. Känns väldigt märkligt med tanke på att vi har varit tillsammans alla tre i tre månader! Synd att vi inte kan fortsätta så men jag är väldigt tacksam för att vi har varit hemma så länge ändå, det är en av fördelarna med att få ett för tidigt fött barn!

Det jobbiga är dock att jag nu måste ta alla nattpass själv och Lejonet äter fortfarande ca var 3:e timme. Om man har tur kan det gå 4... Jag är definitivt ingen nattmänniska och vid 3-snåret är jag inte riktigt på hugget om man säger så :)  Efter matningen kl 3 så tänkte Lejonet absolut inte sova själv, som vanligt, och fick då ligga på mitt bröst. Så sov vi till ca kl 6. Gissa hur bra jag sov då. Lejonet sov dock som en stock.

På förmiddagen lyckades vi i alla fall få på oss lite kläder och gick ut en sväng. När jag kom ut tyckte jag att det drog lite om benen och när jag tittade ner så såg jag att jag i virrvarret lyckats få på mig trekvartslånga byxor... Kanske inte helt lyckat när det bara var 4 grader ute. Burrrrrr!

När serveras frukosten i morse?

Vistelsen på Trosa stadshotell och spa var helt underbar och rolig och kan sammanfattas så här ungefär:

Spa-behandlingar                                       2 st
Bad i bubbelpool                                          4 st
Glas vin                                                           ett antal
Lurviga toalettbesök                                    1 st
Konstiga samtal till restaurangen               1 st
Träkatt i sängen                                               1 st
Idiotiskt tilltag som ledde till bula                  1 st
Gräsligt sms skickat                                         1 st
Strypförsök på syster (se ovan)                     1 st
Person liggande i trappa                                 0 st (obekvämt - ingen heltäckningsmatta)
Hästluktande restauranger                             1 st
Skrattanfall                                                         oändliga!

Superkul helt enkelt!!!

RSS 2.0