petmojen

I söndags var Lejonet äntligen åter sitt vanliga jag igen! Då hoppade magsjukan på mig istället... Mådde inte sådär väldigt toppen i söndags och inte igår heller för den delen. Lejonmormor ställde som vanligt upp på ett fenomenalt sätt och hade Lejonet hela måndagen så att jag fick vila. E gick upp kl 5 på måndagsmorgonen för att fixa i ordning allt och skjutsade se´n Lejonet till Lejonmormor. Också det en bedrift tycker jag, som själv knappt är kontaktbar innan kl 6 på morgonen... Magen är fortfarande lite öm och illamåendet hänger kvar litegran, hoppas det går över snart.

I natt vaknade jag ständigt, antingen av att Lejonet låg på mage i sängen så att jag fick vända på honom (han låg dock i sin säng men jag antar att jag nästan känner på mig när han har vänt på sig för vaknar gör jag tydligen) eller så vaknade jag och letade efter Lejonet i min säng, för att efter en stund komma på att han ligger i sin egen säng. Detta letande är helt absurt, jag letar i små skymslen och vrår där han absolut inte skulle få plats. Som sagt, jag är inte riktigt kontaktbar innan kl 6:)

En gång i natt började jag böka runt hos E också. Han vaknade och undrade vad jag höll på med. Jag var djupt upptagen med att försöka lägga en kudde på utsidan så att inte Lejonet skulle ramlar ner och blev lite irriterad av att bli störd. "Men det är ju jag som ligger här, Lejonet ligger ju i sin säng", sa E. Hm, mutter mutter, jasså det är du, mumlade jag och somnade om.

Varje vecka ser både jag och E det både härliga men samtidigt omtumlande programmet Barnmorskorna som filmas på Huddninge sjukhus. Jag har ju själv aldrig varit på förlossningen men då och då springer någon bekant förbi kameran och det är kul! Häromveckan var det en av neo-sköterskorna som gick förbi med en transportkuvös, en likadan som Lejonet åkte i upp till akutrummet när han föddes. Och igår var det dramatiskt i programmet och barnläkare tillkallades akut. "Martino kommer!" ropade en av barnmorskorna. E och jag spärrade upp ögonen för att få oss en glimt av den barnläkare som tog emot Lejonet när han kom till världen. Det var superstressigt och fullt på förlossningen och i stället för Martino dök det upp en annan skäggprydd och mycket välbekant herre vid namn doktor E och han var ingen mindre än min läkare som jag hade under min havandeskapsförgiftning! Det var kul att se, särskilt som det gick bra för bebisen i programmet!

I tisdags tyckte jag faktiskt att Lejonet var lite bättre, för att igår övergå till magsjuka... Jag vet inte hur många blöjor jag (och E) har bytt se´n igår kväll. I natt tror jag att vi bytte på honom ca 1 gång i timmen och vi försökte få i honom så mycket vätska vi kunde, samtidigt ville vi ju låta honom sova så mycket han kunde. Nu på morgonen bytte jag på honom 3 gånger på 45 minuter! Just nu får han små doser av majsvälling och vätskeersättning. Tycker så himla synd om honom! Nå´n som har några bra magsjuketips?