Humla

Helt otroligt, jag har lyckats lägga till en länk! Oj vad teknisk jag känner mig. Kolla in Humlas hemsida, se länk till höger! Susanne driver detta företag och hon säljer en hel massa kul. Och nu har det dessutom tillkommit roliga nyheter! När jag fyllde år nu senast så fick jag ett armband och halsband, båda gjorda av Susanne, av min syster. Dom är fantastiskt fina och jag har fått mycket beröm!

Vad hände egentligen?

Vilket ruggigt väder det har varit idag, har knappt stuckit ut snoken. Men jag tycker faktiskt att det är lite mysigt, då kan man kura inomhus:)

Eftersom farmor är nere i Stockholm på besök bjöd vi hit henne och mamma på lunch idag, vilket var trevligt. Hon passade även på att stryka 15 skjortor, perfekt eftersom jag och E inte är några strykande människor...

Idag ringde det en barnmorska från Huddingen sjukhus. Hon frågade hur det var med mig och Lejonet och undrade om jag ville komma dit så kunde hon gå igenom min journal och förklara lite vad som egentligen hände.  Tydligen så erbjuds kvinnor som har akutsnittats och därmed tvingats avbryta graviditeten i förtid dessa möten. Jättebra tycker jag eftersom det inte är helt solklart för en lekman som mig att läsa journalen:) Eftersom allt gick så snabbt så var det ju inte så lätt att hänga med i svängarna hela tiden. Jag måste säga att jag har fått ett väldigt fint stöd, totalt har jag blivit erbjuden samtalshjälp på tre ställen! Jag har nappat på två; neo:s kurator och så denna "journalgenomgång". Vanliga bvc har också erbjudit sig efter det att jag fick fylla i en enkät som handlade om hur man mått den senaste veckan. När jag gjorde denna enkät så var min senaste vecka den vecka som vi väntade på Lejonets andra ultraljud av hjärnan, hm, då var man ju inte på topp precis. Jag förklarade detta men bvc-sköterskan tyckte ändå att jag skulle fylla i. Om man har över 15 poång så erbjuds man psykologhjälp. Jag hade 20... I vanliga fall får man ju slå knut på sig själv för att överhuvudtaget få träffa nån om man känner att man behöver prata så jag känner mig faktiskt väldigt glad över detta. Det är bäst att ta emot den hjälp som erbjuds!

Ska faktiskt bli lite spännade i morgon! Vad var det egentligen som hände?

Twenty something?

Tro inte att jag har fått en knäpp och tror att jag är 20 år eller så. Jag vet att det står så när man klickar på mig (kvinna 20). Jag har bara inte lyckats komma på hur jag ändrar det... Någon som har nått tips?

E på äventyr!

Ikväll är jag och Lejonet ensamma hemma, E är ute med sina tjejer:) En av E:s jobbarkompisar skulle firas så det bar det av in till stan och E hängde såklart på. Det gjorde han helt rätt i, man måste komma iväg ibland! Lustigt det där att han bara jobbar med tjejer. När vi skulle gifta oss hade dom mösexa för honom och jag höll på att skratta på mig när det kom 15 tjejer utklädda till killar. Och ännu mer skrattade jag när dom klädde ut E till tjej! Fast lite skumt var det också och till slut ville jag inte riktigt titta på honom, det såg väldigt märkligt ut! Det var liksom E fast ändå inte.

Jag och Lejonet passade idag på att ta en tur till mamma och pappa, där även farmor fortfarande är, och fick lite mat och sällskap (och barnpassning!). Nu har vi dock kommit hem igen och snart är det väl dags för ett skrovmål igen, han äter fortfarande typ var 3:e timme. Förutom i natt då då han fick för sig att äta varannan timme... hm.

En dag på stan

Vaknade pigg som en mört men väsande som en orm i morse. Halsontet hade nästan gått över men ersatts av en heshet. Oh well, det hindrar väl en inte från att shoppa så jag begav mig till Södertälje och träffade M och hennes dotter. Handlade en hel massa kläder till Lejonet, bl a på en helt fantastisk affär som heter Hippo.

På vägen hem träffade jag E och vi kollade på frys. Vår frys är så extremt minimal och blir full så fort man har stoppat in en liten ärta. Vi var även in på Jysk där vi hittade en sacco-säck. Den tror jag kommer bli perfekt för Lejonet att ligga på mellan oss i sängen. Det formar sig ju precis efter hans kropp och samtidigt kommer han upp en bit.

Nu har vi precis köpt indisk mat, var ju tvungen att pröva det nya stället här i Tumba!

In i dimman!


Ojoj, nu är det verkligen dags att sova, har varit mer el mindre vaken se´n kvart över fyra i morse. Efter mitt förra inlägg så fick Lejonet för sig att han inte skulle sova. Kvart i sju vissnade jag och stoppade resolut ner Lejonet i vagnet och drog ner min egen mössa över öronen och så begav vi oss ut på promenad i dimman. Vi gick runt i kvarteret och kollade vilka fler kottar som var vakna. Det här var samma tid som jag i normala fall åker till jobbet så det kändes onekligen rätt skönt att få gå hem igen och krypa ner i sängen, även om jag inte fick sova!

I kväll var jag iväg ett par timmar och då fick stackars E vara hemma och försöka tämja vilddjuret. Men det hade visst gått rätt bra. Allt hade lugnat ner sig när Lejonet hade fått vissa behov uträttade. E är en fena på lejonskötsel!

Magknip

Sitter här med Lejonet bredvid mig och klockan är bara strax efter 6. Kvart över fyra vaknade Lejonet och hade ont i magen, stackarn. Svårt att veta vad man ska göra. Till slut gick vi upp och har sedan dess ätit lite samtidigt som vi tittade på ett yogapass på tv:) Vem vet, kanske har det lugnade effekt:)

Små fina ögonblick

Idag var första besöket hos kuratorn på neo. Alla som får barn för tidigt erbjuds samtal. När man är mitt upp i allt så är ju inte detta något man tänker på, då är man så fokuserad på allt som händer. Men nu, när det har gått en tid, så känner jag att det kan vara bra att prata med någon om allt. Nu kan jag ibland känna att allt vi har varit med om kommer över mig, även i drömmarna när jag sover. Och det blir ju inte bättre av att jag sitter och läser min och Lejonets journal, jag blir nästan besatt och läser maniskt varenda ord. Tvångsbeteende? Det kändes bra hos kuratorn och vi har bokat in två nya tider.

Efter det var vi hem till mamma och pappa där farmor har kommit på besök. Min farmor alltså. Hon har kommit ner för att träffa Lejonet och hon hade stickar ett par jättesöta raggsockor/vantar till honom. Tack farmor!

Ibland kan det vara små, små ögonblick som gör att jag inser att jag faktiskt har fått barn och vilken lycka det är. Idag, när jag var hos mamma och pappa, kom vår gamla granne och tillika min gamla dagmamma förbi. Det är en person som jag har kännt hela livet och tycker väldigt mycket om. Hon och hennes man ska flytta norrut och innan dom gick så tittade hon mig i ögonen, log och smekte ömt min kind och sa "mamma Petra". Då kände jag hur tårarna kom.


Världens bästa syster

Nu har E kommit hem och ordningen är återställd! Lejonet har inte glömts nånstans och har fått ordentligt med mat. Mycket tack vara Lejonmormor förstås. Tack för hjälpen, det var toppen!

Häromdagen var pappa i Tyskland med jobbet. Med sig hem hade han Brezels och tyska tidningar till mig och tyskt öl till E. Det är service det! Vielen Dank!

Förutom Lejonmormor så är syster verkligen engagerad i Lejonet vilket är jättekul, och Lejonet älskar henne! Själv längtar jag jättemycket efter mina egna små syskonbarn, det är jättesynd att vi inte kan träffas så mycket nuförtiden. Men det får vi ta igen när Lejonet är lite större!

På torsdag nästa vecka ska jag och syster åka till Trosa stadshotell och spa, vilket jag ser fram emot enormt mycket. Jag är så glad att hon ville hänga med. Det är så roligt att vara med henne, hon är världens bästa syster!!!


Mespropp och virrpanna

Nu har E packat sina väskor för en liten minisemester i Dalarna. Förhoppningsvis har han köpt en ny bil också när han kommer hem. Ser inte riktigt fram emot att bli lämnad med ensamt ansvar för Lejonet, känns lite läskigt. E är ju liksom stabiliteten i familjen medan jag representerar virrpannan. Hur ska det här gå? Hoppas jag inte glömmer Lejonet nånstans eller nåt.
När vi bodde på sjukhuset och jag var nyopererad för andra gången åt vi nån mat som inte var helt ok och blev lite knasiga i magen. E blev sämst och fick frossa och gick och la sig. Då fick jag panik och började tokgråta helt hysteriskt. Efter allt som hänt då krävdes det inte så mycket för att det skulle kännas som om världen höll på att gå under. Jag blev helt förstörd när min stöttepelare inte var på hugget. Kan verka fånigt så här i efterhand men just där och då var det ingen lek vill jag lova. I normala fall anser jag mig vara en rätt självständig dam men när det gäller Lejonet är jag en riktig mespropp! Jag är helt övertygad om att jag kommer att bli en sån där överbeskyddande hönsmamma. Eller vadå kommer att bli? Det är jag nog redan!


Ska man inte sova på natten?

Oj, oj va trött jag var i natt, jag är verkligen inte gjord för att vara uppe på natten. Hur ska det gå när E börjar jobba och jag måste ta alla matpassen själv på natten...?
Idag har vi varit på banken och kollat läget för banklån eftersom ett bilköp är nästa projekt. Att behöva ta av hjulen på vagnen varje gång man ska åka nånstans är INTE ok! Under tiden var Lejonet hos Lejonmormor, där han kräktes upp hela lunchen. Det positiva var dock att han då fick sig ett mysigt bad! Synd bara att det kom en massa kräk överallt, bl a i sängen. Ett tips till Lejonmormor är att lägga nåt under Lejonet! På eftermiddagen fick jag en behandling av mamma, hon håller på med galvaniskt spa. Rätt skönt faktiskt, tack mamma!


Dangerous but sweet

Uppe med tuppen! Känns det som i alla fall, sålänge jag inte tittar på klockan :) Resten av familjen, the men in my life, sover sött sida vid sida. Trodde jag skulle sova som en stock i natt efter all dramatik men icke, jag var pigg som en mört. Lite uppskruvad och adrenalinstinn skulle jag tro. Somnar kanske som en klubbad säl i natt istället när jag har haft lite mer tid att smälta allt. Lejonet har dock sovit rätt gott, undantaget framåt morgonkvisten då han gjorde skäl för namnet och låg och morrade och väste i värsta lejonanda. Jag längtar tills han kan ha den söta dressen som Moster köpte till honom, texten på tröjan beskriver honom perfekt: "Dangerous but sweet".

Underbart!

Så var den här, den fruktade onsdagen. Dagen D. Jag är så fantastiskt glad då det visade sig att Lejonet har en fin och helt normal hjärna! Veckan har varit hemsk. Jag har ältat allt som hände vid förra besöket och tänkt igenom alla möjliga scenarion för denna dag. Jag har försökt tolka allt som läkarna sa, hur dom såg ut när dom sa det osv. Självplågeri. Men nu är det dags att sova, förhoppningsvis utan mardrömmar denna natt.

Kalas!

Idag var vi på kalas hos kompisarna R och H, då H precis har fyllt år. Övriga kompisar var där igår men vi kom idag så att Lejonet inte skulle behöva vara i samma rum som barn. Eftersom H fyllde 30 hade hon bakat hela 30 olika sorters kakor! Helt otroligt, jag tror inte jag känner till 30 st olika sorter. Det var verkligen supersmaskigt!  Lejonet uppförde sig exemplariskt och sov hela tiden, först i vagnen och se´n i min famn.

Det är skönt att komma ut lite, annars tänker, bävar och fasar jag inför onsdag. Svårt att tänka på nåt annat. Veckan känns otroligt lång.

Lejonet är tillbaka!

Nu har Lejonet kommit tillbaka efter en eftermiddag med Lejonmormor. Det hade gått jättebra, inte för att jag tvivlade på det. Tack Lejonmormor! Jag tyckte det lät jättelänge när han skulle vara borta ca 5 timmar men tiden gick fort. Vi åt lunch, fikade, åt middag, städade etc. Jag hann även med ett skönt bad. På kvällen var även Lejonmormor och Lejonmorfar här och fikade. Tydligen så hade Lejonmorfar premiärhållit i Lejonet idag, han har tyckt att han var för liten tidigare :)

Barnvakt

Nu har Lejonmormor precis varit här och hämtat Lejonet. Dom ska gå en promenad och sedan hem till Lejonmormor och Lejonmorfar. Han ska vara där i ett par timmar, Lejonmormor tycker vi behöver vara själva en stund. Det känns jättemärkligt. Det är inte det att jag inte litar på Lejonmormor, det gör jag, jag är övertygad om att han är i säkert förvar, men det är  första gången vi lämnar honom med någon annan (förutom neo-personalen). Jag saknar redan Lejonet. Men det är väl bäst att försöka göra lite nytta då, kanske städa lite. Men först ska vi fika i lugn och ro!

Tålamod

Hur irriterad kan man bli?! Här är man helt inne i en serie på tv och så säger en berättarröst, när programmet är slut, "och så får vi vänta på den spännande fortsättningen till efter nyår". Men snälla nån, hur ska man kunna vänta så länge??? Tålamod är inte min starka sida.


Lejonets mormor

Äntligen har Lejonets mormor kommit hem efter att ha varit bortrest! Lejonet har saknat henne mycket och morrade missnöjt när hon inte höll i honom i dag då hon var lite förkyld. Men om jag känner henne rätt så tar hon säkert igen detta inom kort. Det är skönt med människor som är lite framåt. Lejonmormor är kvick i både handling och ord och vi ser fram emot många besök på dagarna. Hon har dessutom lovat att bada det vilda, rytande Lejonet, hon ska visa hur det ska gå till, vilket vi väntar på med spänning. Under tiden vässar Lejonet klorna...!

Besök

Idag har vi haft besök av svärföräldrarna, vilket var trevligt. Det tyckte Lejonet också, som fick sitta i famnen hos farmor hela dagen, mysigt! Nu väntar dom såklart på att vi ska komma och hälsa på dom, vilket vi gärna gör. Vi måste bara vänta tills Lejonet har blivit tillräckligt stor för att åka bil så långt. Än så länge är det inte så bra för hans rygg så han får bara åka korta sträckor.

Jag tycker man hör från så många håll att folk har så´na problem med sina svärföräldrar, att dom tycker dom är jobbiga. Man kan ju undra hur det egentligen förhåller sig. Är det verligen svärföräldrarna som är jobbiga eller dom själva? Har jag bara haft tur?

RSS 2.0