petmojen

Häromdagen fick jag en fin utmärkelse av Rana. Jag är mycket stolt! Tack snälla Rana!

I fredags hade var jag och Lejonet hos lejonmoster och hennes barn. Våra äkta makar var ute och roade sig på varsitt håll. Allt var frid och fröjd och vi titta de på film och tände braskaminen. Helt plötsligt for lejonmoster upp ur soffan och svor en ramsa då hon upptäckte att vi glömt att ta bort blockljusen som stod ovanpå kaminen... Ett var dessutom inplastat. Hela rummet blev rökfyllt och vi fladdrade runt som yra höns allihop. V sprang och öppnade altandörren, jag hämtade vatten ifall hela saken skulle explodera (eh, kanske inte så troligt men ändå...) och lejonmoster gav sig på den svåraste uppgiften; att få tyst på brandvarnaren innan Lejonet vaknade! Till slut slet hon helt sonika ner brandvarnaren och öppnade fönstret och slängde ut den. Då tystnade den. Problem solved.

När dimman i Lützen hade lagt sig sa Lejonmoster till V: "Vi får inte glömma att ta in brandvarnaren som ligger på gräsmattan." V gör stora ögon och utbrister: "Va, ligger det en brandman på gräsmattan?" We wish.

Som så många har haft godheten att påminna mig om så börjar jag jobba imorgon. Det känns knepigt eftersom jag inte har en aning om vad jag kan förvänta mig. Hur är chefen? Hur är hon som har vikarierat för mig? Kommer jag att få samma arbetsuppgifter? Hur mycket har ändrats? Kommer jag att komma ihåg hur man gör? Många frågor! Inte mycket att göra än att vänta och se.

På måndag ska jag börja jobba. Jag vet att det är dags men jag blir ändå ledsen, jag kommer ju inte att få tillbringa hela dagarna med Lejonet längre.
Vem ska nu få gossa med Lejonet på morgonen?
Vem ska trösta honom när han är ledsen?
Vem ska äta lunch med honom och få lyssna på hans tjatter och torka av maten som har hamnat ändå uppe vid öronen?
Vem ska få gå långa promenader med honom och njuta av dagsljuset?

Svaret på alla frågor är naturligtvis E, och jag är glad att det är han och inte nån dagisfröken. Men jag är ändå ledsen för att det inte längre kommer att vara jag! Det är klart att jag kommer att få vara med honom på kvällar och helger med det är i alla fall inte samma sak.

I måndags skulle jag ha fått min första riktiga lön på väldigt länge. Jag har ju haft semester i augusti. Men då inga pengar kom in på kontot så ringde jag lönekontoret och dom meddelade att lönen var makulerad av NN (min nya chef) med kommentaren att jag var tjänstledig. Jag ringde naturligtvis upp NN och frågade vad som stod på. Han sa: Eh, ja, alltså, jag vet ju att du var föräldraledig tom juli och se´n trodde jag att du var tjänstledig.

Känns fint det här...

Idag har jag, E och min äldsta systerson V varit på bio. Det var naturligtvis Clone wars som gällde och V fick biljetter till den av oss på sin 7-årsdag. V, som normalt sett är ganske liten i maten klämde i sig en mellanpopcorn, godis och läsk och satt djupt koncentrerad hela filmen igenom. Det var kul att vara på bio och samtidigt få umgås lite med sin gudson. Han är otroligt snäll och charmig och väldigt lättsam att ha med sig. Hoppas han hade roligt, det var en mätt och rätt trött liten kille vi lämnade av för stund se´n!



http://www.moviezine.se/filmsidor/clone_wars.shtml

Snart är det dags att återgå till jobbet. Är det verkligen möjligt att det redan har gått 1 år? Kanske har jag råkat ta två blad i taget när jag bläddrade i almanackan? Men nä, det är nog bara att inse att det faktiskt är dags.

Idag var jag in och träffade personalchefen som jobbar på bolaget som har köpt upp banken. Tio i åtta hoppade jag på pendeltåget och sällade mig till övriga arbetare. Det kändes både konstigt och hemtamt på samma gång. Jag kunde inte låta bli att skratta för mig själv när jag tänkte på att det alltid finns vissa karaktärer på tågen i rusningstrafik. Vi har Snofsiga Sigrid som sitter i hypermoderna kläder med stora solbrillor på, fastän det inte är nån sol. Vi har Stressade Sara som sminkar sig och klämmer i sig frukostmackan på tåget. Vi har Business-brasse som är en ung kille som antagligen har fått jobb på Ernst & Young direkt efter skolan, och som har en alldeles för stor kostym, både bildligt och bokstavligt talat. Mitt emot mig sitter Sminkade Fia som har knallrosa färg både på ögonlocken och på kinderna. Översminkad helt enkelt. Och sist men inte minst, eller jo förresten, det är hon nog - den 14-åriga tjejen som pratar i sin mobil hela vägen, antagligen hela vägen till skolan. "Ah men asså, vet du vad han saaaa????" Dessa figurer kommer från och med  den 1:a september att vara mitt resesällskap. Nice.

En liten incident hade vi dock på tåget. Det råkade komma in en geting och Snofsiga Sigrid viftade frenetiskt runt sig med sin Metro. Den satte sig på rutan och hon hetsade killen som satt bredvid: Döda den, döda den! Han såg sig desperat omkring och tjejen erbjöd honom sin tidning att slå getingen med. Killen klämde i för kung och fosterland och Stockholm var en geting kort. Killen tittade på tidningen, som numera även innehöll en mosad geting, och se´n på Snofsiga Sigrid. "Eh, vill du ha tillbaka tidningen, klämde han ur sig". "Eh, njaeaeae," svarade hon. "Dom är så sega i år."