petmojen

Snart är det dags att återgå till jobbet. Är det verkligen möjligt att det redan har gått 1 år? Kanske har jag råkat ta två blad i taget när jag bläddrade i almanackan? Men nä, det är nog bara att inse att det faktiskt är dags.

Idag var jag in och träffade personalchefen som jobbar på bolaget som har köpt upp banken. Tio i åtta hoppade jag på pendeltåget och sällade mig till övriga arbetare. Det kändes både konstigt och hemtamt på samma gång. Jag kunde inte låta bli att skratta för mig själv när jag tänkte på att det alltid finns vissa karaktärer på tågen i rusningstrafik. Vi har Snofsiga Sigrid som sitter i hypermoderna kläder med stora solbrillor på, fastän det inte är nån sol. Vi har Stressade Sara som sminkar sig och klämmer i sig frukostmackan på tåget. Vi har Business-brasse som är en ung kille som antagligen har fått jobb på Ernst & Young direkt efter skolan, och som har en alldeles för stor kostym, både bildligt och bokstavligt talat. Mitt emot mig sitter Sminkade Fia som har knallrosa färg både på ögonlocken och på kinderna. Översminkad helt enkelt. Och sist men inte minst, eller jo förresten, det är hon nog - den 14-åriga tjejen som pratar i sin mobil hela vägen, antagligen hela vägen till skolan. "Ah men asså, vet du vad han saaaa????" Dessa figurer kommer från och med  den 1:a september att vara mitt resesällskap. Nice.

En liten incident hade vi dock på tåget. Det råkade komma in en geting och Snofsiga Sigrid viftade frenetiskt runt sig med sin Metro. Den satte sig på rutan och hon hetsade killen som satt bredvid: Döda den, döda den! Han såg sig desperat omkring och tjejen erbjöd honom sin tidning att slå getingen med. Killen klämde i för kung och fosterland och Stockholm var en geting kort. Killen tittade på tidningen, som numera även innehöll en mosad geting, och se´n på Snofsiga Sigrid. "Eh, vill du ha tillbaka tidningen, klämde han ur sig". "Eh, njaeaeae," svarade hon. "Dom är så sega i år."