petmojen

Det är helt otroligt vilket fint stöd jag har fått av alla se´n jag skrev om min svacka här på bloggen, jag är så otroligt tacksam! Tack alla!

Jen - bara en kort stund efter mitt inlägg ringde du - du är så gullig och omtänksam!
Pysseltant L - jag blev så otroligt rörd av ditt mail, fällde en liten tår eller två när jag läste det:) TACK!
Syster - alltid stöttande - i vått och torrt:) Vad har jag gjort för att förtjäna dig?

Nu har jag äntligen tagit beslutet ang antidepressiva tabletter och igår började jag. Det var med blandade känslor; det kändes på ett sätt som ett misslyckande men samtidigt var det en lättnad. Innan de ger någon verkan blir man dock ofta sämre, får ökad ångest etc, i ca 2 veckor så det lär väl bli jobbigt framöver. Men jag är redo. Tror jag.

I veckan var jag och kompis H på promenad med våra små och diskuterade just ovanstående. Det var otroligt skönt att prata med någon som verkligen förstår. Tack H, vem behöver en psykolog när jag har dig!

Inget ont om dig E, jag vet att du försöker förstå så gott du kan!

Jag kan helt enkelt inte fatta hur det kan bli så stökigt så snabbt hos oss! Visst, vi har två barn, men ändå. Vi städer en dag, plockar undan grejer och gör fint - och dagen efter ser det ut som ett bombnedslag igen. Man blir ju helstressad av denna röra! Jag har dock hittat finfin hjälp på Martha Stewards hemsida; listor på allt man behöver veta om städningen etc. Mailade en till mannen igår, får se vad han tycker, kanske kan den hjälpa oss i vardagskaoset? Tänk om det kunde se ut såhär hemma hos oss:

Igår var Lejonet på sitt första besök hos tandläkaren. Vi hade övat på hur man skulle göra där - gapa stort. Lejonet trallade glatt iväg i korridoren mot rummet men där var det tvärstopp - han vände i dörren och sa "mamma bilen", dvs han ville gå till bilen och åka hem. Hm, det började ju inte så bra. Jag fick honom dock att sitta i mitt knä i stolen men när tandläkaren skulle justera stolen blev Lejonet jätterädd och började gråta. Med lite våld fick hon dock titta i munnen och det såg bra ut. Han fick två klistermärken och både han och lillebror fick en varsin tandborste. Penntrollet skötte sig dock exemplariskt och satt och skrattade i vagnen, och charmade tandläkaren totalt! Efter besöket, där vi bedyrade att Lejonet inte äter så mycket socker, åt vi glass i kafeterian:)

Problemet när Lejonet nu nästan alltid är blöjlös när han är inne är att jag så lätt glömmer att sätta på den när vi går ut. Idag hade jag fått på honom och Penntrollet all ytterkläder och vi var klara att gå ut när det slog mig - han har ju ingen blöja på sig. Jaja, det fick bli ett tillfälle att testa gränserna lite och vi hann faktiskt vara ute ca 15 minuter innan han plötsligt sa: ojojojoj, och självmant började styra kosan hemmåt. Han gick bredbent a la Zeb Macahan:)

Det är så svårt. Att bestämma sig. Ska jag börja med antidepressiva tabletter eller inte. Men det är jobbigt. Men bättre ibland. Men om det kan hjälpa lite, så att jag kan känna mig lite bättre och känna energi till att leka med mina barn, då vill jag nog pröva. Kanske kan allt kännas lite lättare. Om så bara lite. Jag känner mig som världens sämsta mamma. Vill så mycket men kan inte.

Förra veckan gjorde jag min första mammografi. Jag har ju i många år gått hos en läkare som känt igenom brösten, eftersom mamma fick bröstcancer när hon var så ung. Han bestämde att jag skulle göra mammografi när jag blev 30. Men när jag var 30 var jag även gravid med Lejonet, så då gick det inte. Ring när du fått barn och ammat klart, sa läkaren. Nu, typ 3 år senare, kom jag äntligen till skott, har bävat för det länge...

Själva röntgen gick bra, gjorde lite halvont men var ok. Efter det fick jag sitta ner och vänta medan en läkare tittade på bilderna direkt. När läkaren kom sa han: men du behöver inte se så rädd ut, jag kommer med goda nyheter! Jag andades ut och åkte lättad därifrån, mycket nöjd med att jag äntligen kommit mig för med att gå dit!

Dags att ta tag i jobbet! Och så börjar jag blogga istället-dåligt dåligt dåligt, som Plugg säger i Byggare Bob. Bäst att sätta igång, E var snäll och gick ut med killarna så jag får väl passa på när det är lugnt här:) Men jag måste säga att det är svårt med en dator man inte är van vid; konstigt siffertangentbord och inte dom ikoner man är van vid - knepigt!

Oj, vad lyxigt det är med en bärbar dator! Har dock inte införskaffat en egen, även om jag är väldigt sugen. Lejonmormor har varit snäll nog att låna ut hennes sprillans nya, röda och fina dator till mig. För att jag ska kunna jobba i och för sig, men nu råkar det ju vara lördagskväll så då tycker jag man kan få använda den till lite annat:)

Ang att jag ska jobba så är det så att jag har blivit tillfrågad att hjälpa till med en grej på jobbet, nu inför revisionen och allt, och det är nåt jag kan göra hemifrån så då är det ok tycker jag. Har inte riktigt kommit igång än, fick det första materialet först idag. Får se hur det går och hur det är med disciplinen, och framförallt med dom små grå. Finns dom där än?

Imorse var vi ute och lekte i snön, och igår också. Det var egentligen meningen att vi skulle gå till kyrkans öppna förskola med tjejerna på berget men all denna snö gjorde det omöjligt att gå med tvillingvagnen. Det gick helt enkelt inte! Men då kom bergsfolket hit istället och vi lekte i snön, innan vi gick in och lekte och fikade. Lejonet hade fullt sjå att hålla koll på sina bilar så att inte E lekte för mycket med dom:) Det som är lite jobbigt med all denna snö är när man kommer in och har hälften med sig in. H låg på vårat hallgolv med skurtrasan för att torka upp det värsta - det tackar vi för!

Imorgon är det dags för ett litet besök på brandstationen för att inkassera vår vinst; en hjärt-lungräddningskurs + rundvandring - ska bli kul!