petmojen

Nu har jag ätit tabletterna ett tag och tycker faktiskt att det känns bättre. Trodde att jag skulle få dåligt samvete och känna mig dålig för att jag föll till föga och började igen, eftersom jag egentligen inte ville, men jag känner faktiskt inte alls så! Jag är nöjd med beslutet att börja igen, inte bara för min egen skulle utan för min barns också. Dom förtjänar en mamma som inte är ledsen hela tiden utan kan hitta på roliga saker och känna sig glad och nöjd. Och som kan uppskatta alla deras påhitt, dom är ju faktiskt väldigt roliga och man får sig flera goda skratt om dagen, som jag numera kan se och njuta av! Självklart har inte allt vänts i ett trollslag men det känns helt klart bättre!

Imorse när jag skulle klä på Lejonet blev jag så full i skratt. Jag hade plockat fram kläderna han skulle ha men då fick han för sig att han skulle ha en helt annan tröja. Men problemet var att det var en pyjamaströja. Jag kom då att tänka på vad mamma har berättat om när jag, för ett antal år sedan, bestämt hade fått för mig att jag skulle gå till dagmamman i min pyjamas. Hon tyckte väl inte att det gjorde så mycket, det var ju snartlikt en mysdress, och dagmamman bodde bara några hus bort i samma radhusområde. Sagt och gjort. Problemet var bara att vi just denna dagen, vilket min kära mor hade glömt bort, skulle på utflykt...

Lejonet har nu på sig tröjan JAG valde. Inte pyjamaströjan.