Torsdag
Igår var det mycket på gång. Först var jag till hjärtläkaren i Södertälje, pga mitt höga blodtryck. Jag var vettskrämd när jag kom dit. Jag blev uppkopplad till en apparat där dom kollade ekg och se´n fick jag vänta på läkaren. Den snälla sköterskan la över mig min tröja "så att du slipper hälsa på läkaren barbröstad" sa hon. Tack tack! Läkaren gjorde ultraljud av hjärtat och kunde konstatera att allt såg bra ut, vilket var väldigt skönt! Enligt min erfarenhet så är många specialistläkare lite träiga. Väldigt duktiga på det dom gör men totalt socialt inkompetenta. På det här stället jobbar dock undantagen som bekräftar regeln, dom är jättetrevliga och sympatiska.
Jag har även tidigare varit där, också då för mitt blodtryck. Jag var då hos en annan läkare och han konstaterade att jag led av "xxx=nåt konstigt ord". "Det betyder att du får högt blodtryck när du ser personer med såna här", sa han och pekade på sin vita rock:) Vi pratade en stund och han var verkligen sympatisk. När jag skulle gå ut genom dörren var jag glad och lättad och innan jag försvann runt kröken ropade han "Och du Petra". "Ja", sa jag och stack in snoken igen. Han log och sa "Vi läkare är inte så farliga egentligen". Det var så gulligt så att jag nästan började gråta.
Efter det var det dags för intervju. Ja, ni läste rätt. Det hela började för två veckor sedan med ett besök hos Manpower efter att jag skickat in en ansökan. Det här var dagen efter min maghistoria och jag fick åka till intervjun med (inte så) tjusiga nålstick i armvecket. Det gick dock jättebra och jag blev, tillsammans med två andra, utvald att gå vidare. Igår träffade jag så företaget, som ligger här i Tumba. Det kändes väl sådär, dom var trevliga men kanske hade jag för lite erfarenhet. Precis nu så ringde rekryteraren och berättade att dom valt att gå vidare med annan sökande, som hade större kunskaper i redovisning. Fast det känns rätt ok. Fast lite besviken blir man ju trots allt. Jag får fortsätta att kolla runt för jag känner nu att jag gärna vill jobba närmare där jag bor. Man har liksom fått lite andra prioriteringar efter att man fått barn:)
Jag har även tidigare varit där, också då för mitt blodtryck. Jag var då hos en annan läkare och han konstaterade att jag led av "xxx=nåt konstigt ord". "Det betyder att du får högt blodtryck när du ser personer med såna här", sa han och pekade på sin vita rock:) Vi pratade en stund och han var verkligen sympatisk. När jag skulle gå ut genom dörren var jag glad och lättad och innan jag försvann runt kröken ropade han "Och du Petra". "Ja", sa jag och stack in snoken igen. Han log och sa "Vi läkare är inte så farliga egentligen". Det var så gulligt så att jag nästan började gråta.
Efter det var det dags för intervju. Ja, ni läste rätt. Det hela började för två veckor sedan med ett besök hos Manpower efter att jag skickat in en ansökan. Det här var dagen efter min maghistoria och jag fick åka till intervjun med (inte så) tjusiga nålstick i armvecket. Det gick dock jättebra och jag blev, tillsammans med två andra, utvald att gå vidare. Igår träffade jag så företaget, som ligger här i Tumba. Det kändes väl sådär, dom var trevliga men kanske hade jag för lite erfarenhet. Precis nu så ringde rekryteraren och berättade att dom valt att gå vidare med annan sökande, som hade större kunskaper i redovisning. Fast det känns rätt ok. Fast lite besviken blir man ju trots allt. Jag får fortsätta att kolla runt för jag känner nu att jag gärna vill jobba närmare där jag bor. Man har liksom fått lite andra prioriteringar efter att man fått barn:)
Kommentarer
Postat av: R
Ja du så kan det vara ibland... Men ett företag... Skattesponsrat iaf... Eller hette det xx-avgift kanske.. Hoppas att kladdkakan smakade gott iaf. Finns kanske en bit över för en annan också.. 8-)
Stora Kramar från ett soligt lejonberg
Trackback
