Föreningstidning
Varje gång föreningstidningen "Kontakt" kommer blir jag glad. Det är tidningen som ges ut av Svenska föräldraföreningen för prematurfödda barn. Så snart jag får möjlighet sätter jag mig och börjar läsa. Ganska snart brukar jag dock bli tvungen att sluta, tårarna börjar rinna och illamåendet kommer över mig. Minnena kommer tillbaka. Så där håller jag på tills jag har läst allt, för även om jag tycker det är jobbigt så är det också oerhört intressant. I det senaste numret var det en så fin artikel som jag bara måste få citera ett stycke av (av Tina Wiman):
"Din tunna hud HÅLLER man på. Inga strykningar, aldrig klappa, bara stilla händer. Allt annat gör ont, jag ser på dig hur störd du blir bara någon stryker dig över kinden. Men om jag fick skulle jag stryka dig över den knotiga lilla ryggen och vagga dig och dansa med dig. Om jag inte visste bättre skulle jag sjunga lugnande ord av kärlek - ord som jag vet med mig att du inte skulle orka ta in. Minsta ljud gör att du hoppar till, armarna far ut, du kippar nästan efter luft.
Jag kan inte vyssa dig, sjunga för dig, se dig i ögonen eller ens le mot dig. Det kostar på att älska dig så behärskat. Men medan du växer till dig en smula kan jag hålla om dig. Så dag efter dag sitter jag här, och låter mina händer berätta att jag älskar dig."
"Din tunna hud HÅLLER man på. Inga strykningar, aldrig klappa, bara stilla händer. Allt annat gör ont, jag ser på dig hur störd du blir bara någon stryker dig över kinden. Men om jag fick skulle jag stryka dig över den knotiga lilla ryggen och vagga dig och dansa med dig. Om jag inte visste bättre skulle jag sjunga lugnande ord av kärlek - ord som jag vet med mig att du inte skulle orka ta in. Minsta ljud gör att du hoppar till, armarna far ut, du kippar nästan efter luft.
Jag kan inte vyssa dig, sjunga för dig, se dig i ögonen eller ens le mot dig. Det kostar på att älska dig så behärskat. Men medan du växer till dig en smula kan jag hålla om dig. Så dag efter dag sitter jag här, och låter mina händer berätta att jag älskar dig."
Kommentarer
Postat av: Rana
Wow, vad knäckande att läsa. Jättefint. Jag lipade givetvis en skvätt även om jag inte kan identifiera mig med prematur-kottar. Kärleken till ett barn är så allmängiltigt så det går ju ändå RAKT IN. Förstår att du gråter, förstår att du inte slutar läsa...
- - -
"Men appropå ingenting så träffade jag din bror+fru" Jaha, vad kul. Ja, ni är ju grannar. Och jag är inte förvånad över att det var hon som kände igen dig. Hon har full koll, jämt. :-)
Ha det bäst, hälsa E och lilla Lejonet!
Postat av: Syster Yster
Vilka fina ord! Visst kommer minnena tillbaka och visst släppte moster ut några tårar efter att ha läst endast det lilla stycke som du citerade. Jag tycker att du är så duktig och tapper ! Världens bästa lejonmamma!Kram
Trackback
