petmojen

Ja, kan man tänka sig, idag är det faktiskt vecka 35+6. Det var väl ingen, och definitivt inte jag själv, som trodde att denna graviditet skulle vara så länge. Men den har kantats av problem, det måste jag säga. Högt blodtryck, sjukhusvistelser och oregelbunda fosterljud är bara några av dom. Ibland har det verkligen kännts hopplöst och man har bara velat gråta över orättvisan att vissa glider fram som strålande solar under sina graviditeter och mår hur bra som helst medan en annan maniskt räknar dagar och kalkulerar överlevnadschanser med tillhörande ev skador. Om allt går som planerat så ska dock barnet ut om 1 vecka och 1 dag, på det ena eller andra sättet. Det är då v 37+0 och man har inte längre något att vinna gällande barnets hälsa genom att låta den vara kvar i magen utan då tar man helt sonika ut den för att skona min mycket påfrestade kropp, som för tillfället proppas med maxmängden blodtrycksmedicin. Konstigt att bara vara gravid ca 1 vecka till. Men samtidigt skönt. Bilen hittar till Huddinge sjukhus helt själv nu för tiden.