Misslyckande
Idag är det Vårruset, som jag har sett fram emot med både skräck och bävan men faktiskt lite hemlig entusiasm också. Jag är förkyld och kommer inte kunna vara med. Det känns verkligen som ett nederlag. Eftersom jag har varit lite halvneggig känns det ännu knäppare, som om jag fejkar förkylning för att slippa. Kompis M är dock förstående och försäkrar mig om att jag inte ska ha dåligt samvete. Jag tycker att jag sabbar för laget. Men vad gör man?
Å vilket antiklimax. Känner igen känslorna av skuld - fastän man knappast har gjort det med flit.
Peppkramar!
Rana
Hmmm!!! Ibland kan man ju iof. fundera... Hur har det gått med träningen då?? Kanske dags att sätta lite fart nu eller??
Hoppas att allt har varit bra under våran frånvaro iaf...
Stora Kramar från ett mycket kylslaget lejonberg
