petmojen

På morgonen går E till jobbet, vi vet ju liksom inte vad som kommer att hända. Lejonmoster kommer återigen och håller mig sällskap. Vilket fantastisk syster man har! Jag får göra ett ultraljud där dom kollar hur stor Lejonet är och hur flödena är. För att kunna mäta dessa flöden måste jag hålla andan men det är av någon anledning svårt just då. Tjuv-andas du nu, frågar läkaren leende. Hm, ja, erkänner jag och försöker att skärpa mig. Till slut har han dom värden han behöver och jag får sätta mig upp. Han tittar på mig och säger: Det är ingen ko på isen men vi måste plocka ut bebisen idag eller senast i morgon. Värderna är dåliga och bebisen mår väldigt dåligt där inne. Konstigt nog blir jag inte chockad, det händer så mycket hela tiden så jag hinner inte känna efter. Någon gång under fm tror jag att jag ringer till E och han kommer. För att stanna denna gång:)

Vi får besök av en massa olika läkare, bl a från neo. Jag får även en spruta för lungmognad som ska påskynda Lejonets utveckling av hans lungor. En konferens bestående av en massa läkare, professorer och diverse specialister inleds för att avgöra hur länge man ska vänta. Om man väntar ytterligare ett dygn hinner jag få den andra och sista lungmognadssprutan. Det bestäms dock att om man väntar så är risken för mitt liv större än vinningen av lungmognadssprutan och kl 13 meddelar dom oss att bebisen ska plockas ut innan kl 15.