petmojen

Nu har det börjar igen, det evinnerliga parkeringsproblemet. Dvs vi har inget problem, vi har garage, problemet är att folk parkerar utanför vårat garage så att vi varken kommer ut eller in. På sommaren går det bra men på vintern, när dom skottar upp snövallar, är det stört omöjligt att komma förbi. När jag åkte i förmiddags så såg jag hur bilarna cirkulerade och letade platser. När dom körde förbi vårat garage blängde jag irriterat och det verkar ha funkat, ingen ställde sig där utan åkte lydigt vidare. När jag kom hem och svängde in på parkeringen hade jag en bil framför mig och naturligtvis stannade han precis framför vårat garage. Jag ställde mig lite irriterat intill honom men han fattade inte alls vinken utan stängde av motorn och klev ur bilen. Snabbt som en vessla skuttade jag ur bilen och följande konversation tog plats:
Jag (trevligt): Ursäkta, men det är inte så bra om du parkerar där, vi kommer inte in i vårat garage.
Parkeringsmarodör (paff och lite ställd): Jasså, oj då. Sorry. Tänkte inte på det. Men visst är det en ruta här?
Jag: Eh, nej, det är ju liksom inte det.
Parkeringsmarodör (urskuldande): Ehh, nehe. Men det är ju liksom en sån här inbuktning. Men eh, hm, ja, den kanske är till för att ni ska komma in i garaget?
Jag: Ja. Typ.
Parkeringsmarodör: Jaha, oj då. Ja, det är ju lite svårt med den här parkeringen. Ska du ut igen idag? Annars kanske jag kan stå här i alla fall.
Jag (ljugande): Ja, det ska jag. Jag ska ut igen om en timme.
Parkeringsmarodör (kapitulerande): Jaha, ja, då är det nog ingen idé att jag ställer mig här.
Jag: Nej, det är nog inte det.
Tack och hej, så ska dom tas! På bar gärning! HA!