petmojen

Ett trött barn är verkligen ingen lek. Idag har Lejonet bara sovit korta stunder vilket leder till att han inte direkt är på sitt soliga humör. Egentligen började det redan i morse; kl 04:45 tyckte han att det var en bra tid att äta, se´n sov han dock vidare till kl 8 så det var inget problem. Men dock en avvikelse från hans få rutiner. Halv elva var han trött men kunde liksom inte komma till ro så då gick vi ut en sväng och han sov skönt tills vi kom tillbaka 40 minuter senare, då vaknade han genast, trots att jag såg på honom att han inte sovit klart. Ett par timmar senare var det återigen dags för en minitupplur. Mellan dessa sovstunder ville han inte gärna sitta själv, inte ligga på golvet etc. Det enda han vill är att bli omkringburen, att sitta i min famn när jag sitter ner är inte ett alternativ. Efter ett tag blir det väldigt tungt, han väger 7,4 kg nu! (Japp, ni läste rätt. Hela 7 390 gram visade vågen på BVC igår!)

Vid tretiden är han bara allmänt ledsen och jag ger honom lite vällig och efter att han dragit i sig det somnar han som en stock i min famn. Skönt, tänker jag och lägger försiktigt ner honom i sin säng. Då slår han naturligtvis upp sina klarblå och börjar prata! Jag lägger mig på vår säng bredvid, tänker: han somnar väl om en stund. Efter en stund blir det tyst och jag tror att han somnat. Då ser jag plötsligt i ögonvrån hur en liten hand smyger sig upp mot hans mobil och drar försiktigt Vargen i benet. Lalalala, gurgel gurgel, låter det från sängen. Ok, så länge han inte är ledsen så gör det ju inget om han ligger vaken. Hans ögon är dock röda av trötthet och jag försöker att låtsas som igenting för att inte distrahera honom. Efter en stund blir det tyst igen och jag tror återigen att han somnat men ögonblicket senare börjar han gråta. Jag blir lite irriterad, eller snarare frustrerad, och reser mig med en suck upp för att se till honom. Då har stackaren kräkts ner sig och örngottet. Jag är världens sämsta mamma. Jag får dåligt samvete och tar upp honom och lägger honom bredvid mig i sängen varvid han börjar åla runt och till slut skrika. Lusten att bara skrika rakt ut trycks tillbaka, jag tycker ju synd om Lejonet eftersom han inte kommer till ro. Återigen tar jag upp honom och går och lägger honom i vagnen, där han slocknar ett par sekunder senare. Där är vi nu. Kanske har även ni somnat nu efter denna utläggning?