petmojen

Nu har E packat sina väskor för en liten minisemester i Dalarna. Förhoppningsvis har han köpt en ny bil också när han kommer hem. Ser inte riktigt fram emot att bli lämnad med ensamt ansvar för Lejonet, känns lite läskigt. E är ju liksom stabiliteten i familjen medan jag representerar virrpannan. Hur ska det här gå? Hoppas jag inte glömmer Lejonet nånstans eller nåt.
När vi bodde på sjukhuset och jag var nyopererad för andra gången åt vi nån mat som inte var helt ok och blev lite knasiga i magen. E blev sämst och fick frossa och gick och la sig. Då fick jag panik och började tokgråta helt hysteriskt. Efter allt som hänt då krävdes det inte så mycket för att det skulle kännas som om världen höll på att gå under. Jag blev helt förstörd när min stöttepelare inte var på hugget. Kan verka fånigt så här i efterhand men just där och då var det ingen lek vill jag lova. I normala fall anser jag mig vara en rätt självständig dam men när det gäller Lejonet är jag en riktig mespropp! Jag är helt övertygad om att jag kommer att bli en sån där överbeskyddande hönsmamma. Eller vadå kommer att bli? Det är jag nog redan!